Visst är det stordriftsfördelar som gör att de kör PPS på bredden, till viss del säkert beroende på att ursprungskomponentbeställningarna på RCGn börjat ticka ut och man inte vill beställa nytt då underleverantörer ofta har minimigräns.
Tror att vi tyvärr ännu bara sett början på slimning i produktionen och att vi kommer att se en hel del fler delar vandra från ATV till snöskotersidan , vi får hoppas på att det finns praktiker som ser till att dessa komponenter verkligen håller för arktisk misshandel i en snöskoter.
Vad jag menar (förutom att locka till mer diskussion ) är att attackvinkeln inte är allenarådande.
En maskin kan ju ha en förskräcklig attackvinkel men ändå fungera hyfsat till bra i snön tack vare en god allmän chassie och komponentbalans.
Just 49 ans rykte från tidigare år att gå dåligt i snön har nog inte bara med attackvinkel utan också den allmänna balansen i maskinen som helhet vägt mot de förväntningar på den "nya foxen" som fanns.
I korthet, den vill pressa sig framåt genom att gräva dike i lössnö och det räcker inte fullt ut att kompensera med breda skidor/belag för att få upp maskinen i flytläge.
Nu är min egen erfarenhet av 49 förutom någon kortare tur begränsad till en 4-5 h resa på vårens genomslagsskare början maj från Miekak-Karats och med ca 35-40 kg lastat i lådan back så var det inga problem med att få upp framändan
eller komma ihåg varför man en gång gick ifrån smalbanderiet.
En snabb schematisk bild nedan på en vettig optimal viktfördelning där 60 % ligger på centerdämparen och 40 % på skidorna vilket ger föraren bra möjligheter att med liten insats av "kroppsspråk" hantera maskinen i lössnö.
Faktorer.jpg
Övriga pilar symboliserar övriga komponenter och deras placering som har betydelse för balansen i maskinen dvs vevaxel/primär, drivaxel, handtag boogieinfästningar och bakaxel
Det skulle vara intressant att kolla viktfördelningen på en "fältutrustad" 49 gentemot en Summit genom att ställa vågar under skidor, centerdämpare och bakaxel/flip, säkert skiljer det en hel del iom att 49 har extrakylare osv men även summitarna skiljer nog en del mellan årsmodellerna.
Visst balansen och uppträdande går ju att justera med eller utan eftermarknadsgrejor, finns ju redan de som utrustar Summitarna med "Toms Power Wedges" och allt vad som nu finns i eftermarknadsprylar.
Även föraren har betydelse, en såpass liten förare som 60 kg Rasmussen är ju snabb på att bygga om för att göra maskinen lätthanterligare för just sin typ av körning.
Håller med om RCGn, den fungerade alldeles utmärkt med rätt dämparsetup, dock går högfartsegenskaperna inte att jämföra med PPS av naturliga orsaker, där RCGn i 2 eller 3 rejäla vinddrivan på fjällsjön kickade en rejält därbak med efterföljande närapå noslandning så sväljer PPSn allt jag hittills vågat prova.
Så det är lite Ying och Yang, det bästa av bägge har vi inte sett ännu och kommer nog inte att se då den ultimata maskinen för alla syften inte är byggd ännu